Jag tycker verkligen du ska ta dig tid att läsa detta lååånga inlägg här. Du kanske inte håller med mig alls, men jag vill gärna dela med mig av min upplevelse.
JO, hör här nu... Jag tar ett exempel. Säg att du känner dig stressad. Du tar spikmattan och lägger dig en stund. Mår kanonbra efteråt. Men när man "landat" efter det man får en lyckokick av (som man ju får även av de andra "upplevelser" jag nämnt här ovan) så är man ju tillbaka i det otillfredställande nuet igen och vill "hjälpa" sig själv en gång till. Och en gång till. Och en gång till. Man höjer sin "kicknivå" hela tiden medan ”problemet” i din vardag finns kvar i verkligheten. Och ju högre upp på lyckokick- skalan man når ju djupare blir dalarna nedanför.
Det är samma problematik kring beroenden. Man vill tillfredsställa serotoninhalten i hjärnan. Och den vill ha mer och mer för varje gång.
Jag shoppar fortfarande för mycket till exempel. Det är ju så att slutar man med ett beroende så tilltar ett annat och efter ett helt liv som sockermissbrukare så tar det en jäkla tid att få bukt med beroendeproblematiken.
Men jag har valt att ta "mellanvägen" i mitt shoppingbeteende. Jag menar, jag hoppar över Biblioteksgatan och NK numera när jag är i Sthlm och köper en top eller jeans som jag "behöver" på H&M och Gina Tricot istället. Jag tar mellanvägen, går på en stig brevid, fram tills jag är strong nog att ta mig upp på huvudvägen.
Men det är just det att vi (läs våra hjärnor) tror att vi behöver shoppa eller använda spikmattan för att finna lyckan respektive kanske kunna somna.
Vi strävar för mycket efter att finna tillfredsställelse i nuet. Men nuet är för kortsiktigt för lycka. Om man istället strävar efter att finna tillfredsställelse i vardagen så får man lyckan på "köpet" i nuet! Lite svårt att förklara vad jag känner. Hjärtat försöker berätta för min hjärna vad det menar, men den fattar inte, bara tar hjälp av händerna och skriver ner här åt mig.
När man "kickar" så sätter man samtidigt måttstocken på lycka för högt för den stackars vardagen. Du accosierar lycka med det du just upplevt (kicken efter upplevelsen). Och det kan omöjligen vardagen leva upp till.
Måste vi vara så jäkla lyckliga, by the way? Kanske är det rätta måttet på lycka att bara vara tillfreds?
Och... när man söker/strävar efter lyckan/harmonin intalar man hjärnan att man inte har lyckan/harmonin allaredan. Förstår du, min vän?
Söker man hela tiden efter lösningar på sin obalans i sitt liv (vad det nu än må vara- stora obalanser som små) så säger man ju till sig själv att man inte har det redan hos sig!
Men ALLA lösningar finns redan i våra hjärtan. Du har den du vill vara i DIG, eftersom du vet vad du vill vara. Allt sitter inne i din hjärna. Du har alla människor i dig- alltså all kärlek på jorden! Vi är ett.
Lyckan finns hos dig. Men skugga den ej.
Mitt mål i livet (och det är ju till det målet jag hittat nyckeln) är att låsa upp det som gör att man bara kan vara i detta enkla "tråkiga" liv. Inte finner behov av att äga en massa saker. Somna lugnt av sig själv med ett leende. På väg dit... och vad jag längtar!
SLÅ FÖLJE MED MIG SÅ BILDAR VI EN LYCKOSEKT!
* Hoppa över mindfulnesskursen och dra till skogen istället för att grilla med barn/partner/föräldrar/syskon/vänner. Eller varför inte med ovännerna/människor du inte tycks gilla (då har man tid att snacka lösningar där vid elden så du kan börja gilla dem)?
* Sitt i soffan och håll händerna på magen och känn andetagen! Känner du vad fint kroppen ställer upp att andas liv i dig?
* Ta fram papper och pennor och rita! Rita en streckgubbe med hatt!
* Ta en sångbok och sätt dig och sjung.
* Skriv med en spritpenna i badrumsspegelns ena övre hörn: ”vad vacker du är!”.
* Ge någon (vem som helst; om du är totalt allena- krama en kudde, det påverkar samma hormoner) en lång kram.
* Traska ut och krama ett träd (låter löjligt, men jag gjorde det för första gången i fyllan o villan för några år sen- tänkte stötta upp mig mot trädet först, men råkade krama trädet istället och det var så härligt! Man kunde känna livet i det…Det porlar av krafter i träd!).
* Le mot alla du möter blicken på.
* Säg upp dagstidningsprenumerationen (eländet lägger sig i bakhuvudet).
* Se filmer, teveprogram som gör dig glad! Hoppa över mörka Beck och Efterlyst.
* Spela sällskapsspel vid middagsbordet med barn/partner/föräldrar/syskon/vänner. Är du ensam- lägg ett 1000-bitarspussel!
* Läs böcker som får dig att fnissa. Lägg deckaren åt sidan och grabba istället tag i Hans Alfredssons En något större bok, nå´t av Francois Rabelais, nå´t av Arto Paasilinna, John Kennedys Toole´s Dumskallarnas sammansvärjning är ansedd som världens roligaste bok genom tiderna, Tre män i en båt av Jerome K Jerome... Det finns hur mycket roliga böcker som helst.
* Gå och kolla på stand-up comedy!
* Promenera och motionera i s-a-k-t-a gemak (om du rör dig snabbt och ansträngande så tror din ca 3 miljoner år gamla hjärna att du är jagad och adrenalin framkallas vilket är ren stress för hela knoppen och kroppen).
* Ät så mycket ursprungsföda du kan, vännen. Det vill säga fisk, fågel, kött, nötter, bär, frukt, grönsaker. Självklart så mycket ekologiska val som möjligt. Uteslut chipspåsen och godiset så sparara man in skillnaderna på kilopris på konventionellt odlade produkter/ekologiskt odlade! Uteslut socker, salt, mjölkprodukter (folk klagade på mig att jag ammade mina barn i två år när de själva ammar komjölk hela livet!) och sädesprodukter. Ja visst fan är det trist- men gör detta så långt det går. Ta mellanvägen, det vill säga; välj fullkornssädesprodukter framför helt ”vita” produkter, välj havrebaserad ”mjölk” (ej komjölk och ej heller soja), välj smör (ej margarin!), välj viltfärser istället för ko och grisfärser… Köp hela tomater på burk istället för krossade… Krossa själv i kastrullen! Så lite processad mat som möjligt.
(Nåväl, detta inlägg skulle ej handla om kost. Maila mig gärna vid frågor om kost, recept med mera. Även om jag ej tyvärr lever som jag lär så innehar jag kunskapen.)
Fan, jag låter så präktig och flummig, och jag är absolut ej "problemfri", men jag har hittat nyckeln och tänker låsa upp mig. Detta inlägg sammanfattar hela min livsfilosofi.
Och jag vågar säga det nu; det är första gången i mitt liv jag känt riktig äkta härlig lycka med mig själv.
Man finner det man söker i INTET för i INTET finns ALLT.
