Nattviolen & sömntutan
Jag skaldar i natten, ta av dig hatten,
och lyss till mina tankehyss!
Här ligger jag o skaldar så tangenterna (har en Nokia E71, ja) skallrar och ögonen skvallrar; "trött, jag äro trött så knip käft o stäng tanke. Låt de tunga locken falla över mina hasselnötsbruna små pillemariska".
Musiken skvalar inte och ute skyfaller regnet. Jävla regn! Ack ve och fasa. "Så sotis jag är att natten får vara uppe", tänker dagen.
"Är du uppe så sent?!" undrar normala till mig imorgon.
"SENT?!" mopsar jag. "Jag är uppe tidigt, kl.0:05 på morgonen ju".
Ju. Jo. Ja. Jag. Jippi. Jiffy. Juijy Fruit. Jofa. Jofaan. Jajamän. Jovisst. Jodeladehijolah!
Så börjar nu min nattskald.
"Jag borde inte vara vaken", säger jag.
"Du borde vara naken", säger han.
Han med stort H hade ett litet h i förra veckan. Nu stort H igen. Min Herre.
"Feodalherre"- om jag får be, säger Han, tar på sig handsken och sträcker ut sin läderhand. Den har räddat mig mången gång i min klagosång. Sorgesång. Glädjegnol nu.
Ju fler steg man tar i livet ju längre kommer man. Men man måste gå framåt.
Vithajen- om den inte ständigt är i rörelse så dör den.
Vår strävan efter förbättring är bensinen till vår överlevnad,Sömnlös o oförstörd.
