Fina brev:

10 mars 2010:
"Så kul! Hjälp som jag skrattade åt dig oanständiga människa! Du är heltoppen, såg dig på Intiman och det var första men förhoppningsvis inte sista gången. Kalas!
Hälsning Sissela Kyle"

21 december 2010:
"Hej Cilla! Kul att vi är fb-vänner! Ville bara hylla dig lite grand; såg dig på ROAST och tyckte du var fullkomligt fabulöst bra och rolig! Kör hårt och hoppas vi syns någon gång.
God Jul! Rachel Molin"

söndag 31 januari 2010

Skyltar på Centralstationen, Stockholm

Se här sicken rasistisk affisch! Jo, men det står en text på nå´t asiatiskt språk längst upp. "Varning för tjuvar!" kan man tänka sig. Så ser man en kvinna av asiatiskt ursprung kliva på ett svenskt tåg. Och så ser man en lång GUL arm som ska ta kvinnans väska. GUL arm?! En gulings arm?!

Se klåfingeriet! Och om nå´n klottrare ej fyllt i den upptagna, snart bestulna mannens ansikte så ser ni att han från början ej hade mun, näsa eller ens ögon!
"En ansiktslös- ett lätt offer!" tänker den klåfingrige tjuven.
Nä, så vill man slippa tjuvar- prata ej i mobiltelefon, sitt inte så långt från väskan och se till att ha ett ansikte!

En dörr inne på stationen.
En LIVSFARLIG plats! Rummet har till och med en arbetsgrop!
Är det här inne alla med långa klåfingriga, och ibland gula, armar hamnar?
Kanske "Arbeit macht frei"?

fredag 29 januari 2010

Satans Järnvägar

Nej, det är inte Mexico City. Inte heller New Yorks tunnelbana. Ej heller Londons eller Tokyos.
Det är Centralstationen i lilla Stockholm. Idag. Kaos på grund av snö och is. 
   Skulle giga i Flen ikväll och åkte i god tid från Gävle. Kl.15:02. Skulle va i Flen kl.18:38. På scen kl.21. Sova över där. Hem imorrn. Dock var tåget mot Flen (som alla andra tåg) vansinningt försenat, skulle vara framme efter kl.23 och då skulle showen vara slut!
   Istället fick jag åka hem igen! Och det tåg jag skulle t hem var försenat "190 minuter". Låter ju inte så mycket... Men i folkmun; 3 timmar och 10 minuter!

Maken hade hällt upp en 28a Baileys Mint åt mig som stod och väntade på soffbordet hemma...

Kolla här på detta vansinniga!
   Ni ser tiden då just detta tåget mot Flen skulle avgå (det var detta tåg jag skulle ta istället för det ordinarie som var "borta") längst upp till vänster, 19:15. Nya tiden 19:30 (dock avgick detta tåg i själva verket först efter kl.22, o var framme i Flen vid 23-tiden alltså!) står längt till höger.
   Nåväl.
   Just när jag tar bilden är tåget alltså bara en kvart försenat. MEN se nu på (rull-) texten längst ner i rutan .

"SJ förbättrar punkligheten..."

(Klicka på denna bild så den blir större)

".. genom att vi stänger dörrarna 30 sek före avgång".

Hahaha, jag skulle ha uppskattat att de hade ÖPPNAT dörrarna 15 minuter tidigare!

torsdag 28 januari 2010

Den dummaste leksaken i mannaminne!



Här, en sedvanlig liten nallehund. Mjuk, ca 12 cm hög. Min mellandotter fick upp den ur fiskdammen på Danmarksbåten vid nyår. Helt i sin ordning.


Men SE! Det VARNAS för att leksaken är flamsäker och att ögonen är dragfasta! Varning för säkerhet!


Här skymtas de "dragfasta ögonen".


MEN se på detta otroligt dumma! Dragfasta ögon visst, men här har en av de två knapparna lossnat! Hujedamej! Men om syftet var att göra en osäker produkt så har de ju lyckats. De varnade ju för säkerheten. Inte för det som kunde lossna. Huh...

tisdag 26 januari 2010

En blogg till!


Redford & Newman tätt ihop


Sedan jag var liten har jag älskat pojkar, grabbar, killar, män, karlar, machon, karlslokar...
Flickrummet var tapetserat med bilder på pojkar/män i alla dess former, åldrar och stil. "Du är killtokig" sa alltid systrarna och fnissade oroligt.

Klippta ur Starlet, Frida och Okej hängde De där runt om mig. Ibland när jag vaknade mötte jag blicken på Shaking Fredrik för att på kvällen somna djupt stirrandes in i Zeb Macahans ögon...

När jag nu är singel för nästan första gången i mitt liv tänker jag återuppleva detta. Dock är jag vuxen med tre barn- som jag vill ska bli normala- så denna blogg får bli mitt flickrums väggar igen.

Så nu börjar jag tapetsera...

VARJE DAG LÄGGS EN NY BILD UPP!

Kolla här nu då:


måndag 18 januari 2010

En mörk historia ur verkligheten



Coop Valbo 18 januari ca kl.19:20.

Sonen sitter på platsen där man ska ställa kassen för att packa i matvarorna. Jag har dragit medlemskortet och mitt Mastercard och väntar bara på att köpet ska godkännas. Börjar packa i matvarorna medan kassörskan pillar med kassapparaten.

"Köp medges ej" säger hon robotiskt.

"Vad fan säger du käring?", tänker jag men jag säger: "aj fan, då har man tömt shoppingkontot igen. Måste ringa och föra över", mumlar jag och glider likt en skamsen gast iväg, två meter bort från kassan.

Jag börjar, ovanligt okoncentrerat, ringa till Handelsbankens personliga telefonservicelinje samt till den automatiska telefonbanken. Inget av samtalet lyckas koppla upp. Det har aldrig hänt förut...

De tre i kön bakom mig suckar. Kassörskan tittar på min son, mitt stora matberg och ser min stress stegras upp.

"Ingen fara. Vi stänger kassan bara".

De tre suckarna går mot byggkassan bredvid istället.

Jag fortsätter mina ihärdiga försök att nå de båda telefonbankerna men lyckas av någon outgrundlig, orimlig anledning ej. Men jag tror ödet ville att jag, just jag, skulle vara på plats att se vad som just skulle till att hända...

Kassörskan hade börjat förbereda stängning av sin kassa, och jag slog in fel kod till telebanken en tredje och blockerande gång, när ett flicka på ca tre år springer fram till pappkassarna vid ingången där vi var. Hon försöker få tag i en pappkasse. En kvinna, som man ju förmodar är modern, springer fram till flickan. Hon sliter tag i flickans vänstra överarm. Det tycks vara ett mycket hårt grepp för flickan flyger som en vante ner så hon hamnar på båda knäna. Hon får ont. Gråter hyseriskt.
   Mamman är svartnande ilsk. Hon fräser och väser medan hon håller hårt i barnet och allt och alla (det är dock bara högst ett tiotal personer- inkl. anställda- i närheten, då det är nära stängning och längesen folk fick lön) runt om stannar upp.
  
Det är en mycket obekväm scen i en annars mysig kvällshandlarfilm.

Flickan skriker och gråter nu hejdlöst. Hon har ont. Sådant hör en trebarnsmor. Hon har ont.
   Så tumlar de lite så de hamnar nå´n meter mot vårt håll. Bakom kundkorgarna. Där sker något. Något som får flickan att skrika än mer hjärtskärande. De sitter kvar länge där. Det känns som länge. Fast det är inte ens en minut. Mamman är otroligt ilsk och upprörd. Kusligt väsande ilsk.

Mamman och den hejdlöst gråtande flickan går med den tomma kundkorgen och utan någon pappkasse. Jag står där alldeles blickstilla med mobilen i handen. Handelsbankens datorkvinna säger "var vänlig, kontakta ditt bankkontor, var vänl...".

Kassörskan och jag tittar på varann. Det är en systers blick jag möter. Samförstånd. Gemensam oro och vrede.
   Medan jag packar ner mina matvaror i kassarna så pratar vi nästan i mun på varann om hur vidrigt det var och hur fasen en mamma kan göra så. Vi har precis samma känslor, inte likadana, vi har samma känslor. Vi gör som man brukar. Vi har ej ryckt in och lagt oss i, men vi står och TYCKER.

"Såg du att det hängde en hårtuss på flickans overall?" kassörskan har skarpare blick än jag.

"VAAAD!??!"

Det räckte för mig. Kassörskan tog på sig att vakta både min 6-åring och min varukorg med de färdigpackade men obetalda matkassarna.

Med en generals bestämdhet gick jag åt den rikting jag såg mamman och flickan gå.
   Bara ca 30 meter, mitt i huvudgången sitter mamman på sina underben på golvet med flickan i knät. Mamman verkar mildare och ångerfull. Som att hon är chockad över vad som hänt.
   Flickan hulkar och snyftar ojämnt och ryckigt- så som bara barn gör efter en mycket stark gråtattack. Den lilla luggen är blöt av svett efter kampen i vinteroverallen och av alla tårar. Hon har ont. Jag hör. Jag ser. Sådant känner en trebarnsmor.

Jag skäller för första gången i mitt liv ut en främmande person. Jag skällde högljutt. Innerligt. Som bara en trebarnsmor som ser en annan mamma förnedra sitt barn kan.

Dialogen är ordagrann:

"Hur FAAN kan du göra så mot ditt BARN!? Du drog henne så hårt så hon flög omkull!!! Det här är inte klokt, jag ska ringa polisen!!! Man gör fan inte så här!!!".

Jag har aldrig hört mig själv så förut, huh...

Hon replikerar ilskt med lösryckta ord som bara en lögnare kan: "men", "jag", "hon"... Trissas upp snabbt. Jag ser att hon blir skakig, röd och arg. Arg. Riktigt arg. Nu är vi två björnhonor.

"VARFÖR lät du henne inte bara ta pappkassen!!?"

"Då hade hon sprungit iväg!"

"Varför sitter hon inte i en KUNDVAGN så hon inte springer runt!?!"

"Hon klättrar ur kundvagnar!"

"Men hur FAAN kan du ens ta med en treåring i en stor mataffär så här sent på kvällen!!?".

"Men... och... jag... hon."

"Sen sa en kassörska att det hängde en HÅRTUSS på overallen!? Hur kom den DIT!???"

"Hon fastnade.."

"VART och HUR då?!"

"Det var en olyckshändelse. Hon fastnade."

"VART!?? Visa mig HUR och VAR hon fastnade!!"

"Men håret är ju blött! Det är blött!"

Hon kokar av ilska nu. Fräsandes och spottandes mot mig tar hon flickan med fast grepp i handleden och går mot utgången med sin tomma korg.

Olyckshändelse. Fastnade. Blött hår.

En mamma vet att en flicka ej kan fastna någonstans i miljön de befann sig, på golvet bland plastkundkorgar och pappkassehögar, med sådan kraft att en hårtuss skulle lossna.

Jag går tillbaka till min kassörska som ännu ej fått betalt. Ber henne ringa vakten. Hon ringer vakten och kassorna i den delen dit kvinnan med flickan gick mot. En av kassörskorna där hade sett kvinnan och barnet precis försvinna ut i köpcentrat.
   Vakten är på jakt. Ta en Köpisrunda. Mamman och flickan är borta. De är borta.

Jag har ont i hjärtat av att veta att om en så´n här grov grej kunde hända bland folk, så torde det hända flickan än värre grejer bakom lyckta dörrar. I hemmet. Jag mår illa.

Min son är trött. Den frysta laxen som ligger i en av matkassarna längtar efter frysen. Jag måste betala. 1731 kr. Jag ringer maken. Darrig och chockad försöker jag vara saklig. Han överför pengar så vi har på shoppingkontot. Jag betalar.

Vakten kommer. Jag är nära att börja gråta. Jag känner mig fruktansvärt maktlös.
   Byggkassekassörskans sista kund har gått. Hon vet vem kvinnan är! Hennes dotter gick i samma klass som kvinnan. Hon skriver ner en lapp med kvinnans namn (som ogift) samt kvinnans föräldrars namn (flickans morfar och mormor alltså). Hon skriver även ner sitt och "min" kassörskas namn då de ju vill vittna. Strike! Jackpot! Bingo! Mitt hjärta slår lugnare igen. Jag fick en Trisslott för mitt mod.

Innan jag går kommer jag mig för att gå till platsen där tumultet utspelades, fem meter bort. Det är något som styr mig dit.
   Där, alldeles till vänster om kundkorghögen, mot entre´grindarna till, ligger en lång blond snustorr hårslinga. Det är inte en tuss. Det är en lång fin hårslinga av ett blont barnhår med en tova på ena halvan av slingan.

"Fastnat!" Varenda en kan lista ut att om en flicka fastnar med håret någonstans med sån kraft, att en hårslinga slits bort från skalpen, så hänger hårslingan kvar där flickan fastnat.

Jag tar hårslingan och stoppar ner den i en liten plastpåse.

Vi syns i rätten Lena Persson...

fredag 15 januari 2010

All anledning att älska

Skrev detta till mina ca 540 Facebookvänner ikväll:

"Har hällt upp en 12a DOOLEYS nu och kan avslöja: JAG ÄÄÄLSKAR er alla FB-vänner! Varenda en av er! Jo,det är sant!

Jag kanske älskar dig för att du är snäll. Eller för att du har så fint leende. Kanske för att du är en kär familjemedlem. Släkt? Kanske en gammal träningskompis. Ett gammalt ex. Ett gammalt kex? Nån jag aldrig fick men som gav mig kärlekens vingslag i magen.

Kanske jag älskar dig för att jag kan prata med dig om allt. För att vi hade kul i skolan ihop. För att vi hade trist i skolan ihop? För att du är en bra komiker. För att du tycker jag är en bra komiker. För att du är snygg. För att du är sexig kanske? För att du bjöd på amerikanskt godis på tåget. För att du har fräcka brallor. Coola brillor. För att jag fått sova hos dig när jag gigat i din stad. För att du är mitt största fan. För att du räddat mig från spindelpanik. Kanske för att du bokat mig? Kanske för att du gett mig hopp? För att du ler varje gång jag tittar åt ditt håll. Om jag ej känner dig alls så kanske jag älskar dig för att du addade mig.

Jag älskar dig för att du är du.


Man kan alltid alltid finna en anledning att älska alla människor."

En födelsedagsvideo till mig!

Mitt största fan SIGRID SJÖSTEN (som såg mig i mitt första Parlamentetavsnitt) har gjort en andra video till mig. Titta vad fin den är!!! Fick mig att gråta av lycka och hopp.

Klicka på denna länk:

http://www.youtube.com/watch?v=h_ayDHbeGBQ

Tack snälla underbara Sigrid!!!

tisdag 12 januari 2010

Mitt New York och diverse perversa män

Hittade lite bilder från min tid i New York, tre år i mitten av 90-talet.


Haha, ni som inte trott på mig- här är äntligen bildbeviset på mig och min partypolare: JOEY RAMONE från The Ramones!!!
   Jag hängde en del med honom och hans fru- det är hon som tar bilden, under tiden jag bodde i New York 95-97.
   Är minst sagt mäkta stolt över att ha känt en så stor kung!
   Här är vi på vårt absoluta favvoställe CONEY ISLAND HIGH vid S:t Marks Place, East Village, på Manhattan nov-96. Tyvärr finns varken stället eller Joey kvar.


30 oktober 1996, New York City and the Halloween Parade- en årlig eeenormt stor parad med sina ca 50 000- (jo, FEMTIOTUSEN) utklädda deltagare och med hela 2 miljoner (jo, TVÅ MILJONER) åskådare!!!


Jag och min klasskamrat Valerie (vi gick The Neighborhod Playhouse teaterskola). Vi spelade ett gift lesbiskt par (kolla HANDBOJORNA som höll ihop oss som ett hårt band). Vi var hela tiden i våra karaktärer. Hon, som är gracil f.d. balettdansös, gick hela tiden dominant och argsint som tusan framför mig. Jag var en kuvad liten brud.

(KLICKA på bilden så ser ni råttan i Val´s hår!).


En läskig grej hände dock. En man gick efter just mig jättelänge, typ ett par timmar, och hade en konstig stav (böjd ner mot marken, 90 grader) som han gick och höll i och följde efter mig heeeeela tiden, tätt tätt.
   Jag o Valerie var så inne i våra roller så vi tänkte ej på att dt var nå´t konstigt. Sen fattade vi (elr hörde vi från nån) att han haft en pytteliten kamera längst ut på stavens ände, i den delen som gick parallellt med marken o filmat mig under klänningen!!! Det finns tydigen såna filmer där man filmar under tjejers kjolar/klänningar... Så nånstans finns jag och mina blodiga ben på en sån rulle.. Utan att få PRÖJS, damned it!

Klassen på The Neighborhood Playhouse.


Klasskamrat Katie Nehra och jag. Kolla våra olika stilar när vi går ut, men vi hade sååå kul.


På New Yorks största gatuloppis.


Här ser jag tyvärr ut som en blåst bimbo, men detta är mina polare i
D Generation med legendariska Howie Pyro och Jesse Malin som frontfigurer.
Bakom mig ser ni pervot och roddaren Joe Bruno
 som håller handen på ett jäkligt privat ställe.
Och som en kvart efter att denna bild togs flög på mig inne i arenans toalett
 och ville nå´t men jag blev räddad av en i bandet. Huh..


Sångaren Jesse Malin.
 Han drev även klubben Coney Island High,
där jag och Joey bland annat hängde (se bilden ovan).


Jag och min enda amerikanska kille Todd Morse. Han spelade i ett hardroreband då; H2O.
När de spelade en gång på Coney Island High -95 så spelade ett grymt band efter dem med en tjej som var ascool. Jag förstod senare att det var NO DOUBT jag sett...

Sen när jag  och syrran hängde med i den slitna gamla turnébussen till en spelning i New Jersey så spelade de en asschysst demo som de fått av sångaren som sjöng i bandet på demokassetten. Det var FUGEES!

Numera spelar Todd gitarr och skriver låtarna till Juliette Lewis band "Juliette and the licks"
och får äntligen in lite pengar på det han älskar att göra.
Han bröt nyligen upp från ett förhållande med PINK.


Kultfigur denna lilla glasögonorm. Jimmy Gestpo från Murphy´s Law.

måndag 11 januari 2010

The best of us...



Detta är min absoluta favoritbild på min man. Så fin och fokuserad. Jag hade fått på honom vita jeans...
(KLICKA på bilden o kolla in... Vissel vissel... Och denna lämnar man!!?)


Mitt första stjärnskott, född nov -03. Han var blöjfri vid ett år.
Bebisar säger tydligt till när de är nödiga, visste ni det?



Ammade våra tre barn i totalt 4,5 år (2 + 1,5 + 1 år). Första stjärnskottet här igen.


Storasyskon vill känna på familjens sista (tredje) nykomling, juni -08.

Nu, snart & sedan...


AMEN

söndag 10 januari 2010

Afrofrillevinter


Vårt hus i vinterskrud.


Snön ligger tungt på taken...


En snöboll här och det blir en lavin.


Den jäkeln till snöröjare har dränkt mina 3 magnolior! En av dem sticker upp här. De andra två ligger och gråter under snön. Det blir en stor stämning på hundratusentals kronor om de ej överlever detta!

Afrofrillevinter.




lördag 9 januari 2010

Blod


Jag består av 50% Vetlandablod (Småland) samt 50% Lansjärvsblod (Lappland). Min älsklingmat har alltid varit en norrländsk spelcialité...:

Blodpalt

5 dl RENblod (går även bra med nötblod)
2½ dl vatten
4 dl grovt rågmjöl
1 msk salt
1½ tsk vitpeppar
ca 10 dl vetemjöl

Koka upp 5 liter vatten + 3 msk salt tillls det kokar rejält. Blanda alla ingredienser väl. Forma paltar med mjölad hand. Lägg ner några i taget i det kokande vattnet. Koka ca 15 minuter. Äts med smör (helst "röd" Bregott).

tisdag 5 januari 2010

Har kul med mig själv


Att vara eller inte vara är väl inte frågan!
Han som gapar mest mister hela stycket, den odågan!
gapade kärringen och fick ont när knoppen brast.
Måste våren tveka så förbannat!
skrek hon och slog efter kung Bore med sin kvast.

Vi sitter alla i samma båt!
fräste råttorna medan de dansade på bordet och ost åt.
Samma båt javisst precis som ni tror,
men gapa inte för mycket om det
för det är då fan inte ni som ror!

Gubbstrutt var är katten- ut o hinn ifatt én!
Vad är det du sitter o äter...
KLENÄTER!
Mitt på ljusa dan!
Du får nöja dig med ett havreflarn.
Som vi andra.
Vi ska alla den vägen vandra.
De skulle ju räcka ända te påska!
Dra åt skogen med brådska!

Kärring; kattfan är din, lägg inte skulden på axeln min!
Nä du hagga- ta du din klenät...
ut och gå med tunga fjät.
Bort från denna lada,
jag är trött på din svada!
Vik hädan Hin Håle Hynda!
Ut, raska på, spring iväg, skynda.
Jag räds dig längre EJ
Men tjata aldrig om en klenät till mig igen!

Och de båda tu
är ute på vägarna nu.
Kanske de finner varann igen en natt
då de går i cirklar och hittar ej hem utan katt.

måndag 4 januari 2010

Heavy Metal & menscykeln



Heavy Metal-mother i ståupp-gig-pms-mundering.

Jag har sett att när jag har denna aggressiva kostym vid gig så sammanfaller det med
1a veckan (PissoffyouMotherSucker-veckan) i min menscykel.
 När jag gigar under 2a veckan (Rör-mig-för-fan-inte-jag-har-mens-veckan) har jag ofta en avsexualiserad stil- det vill säga nå´n stor döljande kofta.

Gigar jag under mencykelns 3e vecka (ägglossning-därför-finns-det-anledning-att-para-sig-veckan) har jag ofta en lite mjukare MILF- igare stil såsom en läcker top med tajta jeans.

4e veckan är för mig en gåta. Då går jag bara runt i cirklar,
med sjalett hemma, och inväntar de andra veckorna.

En text bara dök upp i mitt huvud för några veckor sen och som jag här klottrar ner:

Shout at the devil, says the paranoid holy diver- when he barks at the moon in the hunt for the seventh key, but he´s the last in line and is not united with the powerslave and rings the hells bell while looking for the saxon who- as usual- hangs out with girls, girls, girls at the theatre of pain in Paradise city so he starts to run to the hills and make a jump and slams the balls to the wall while he cries lick it up or slide it in you bitchy twisted sister Beth while he's breaking the law with a big shot i the dark and dies whispering mother i´m coming home...


Uuunderbart skivomslag detta! Har fått tag i ett stort ryggtygtryck med detta ljuva motiv i en amerikansk nätbutik. Jag håller på att sätta ihop en gammaldags heavymetaljeansjacka med en massa tygmärken och hårdrocksknappar (pins), serru. Skyller på att jag ska ha den i ståuppen, men de jackorna var så grymma!

Övningsschema att printa ut och tejpa upp vid datorn!
Jättebra pausgymnastik för stackars sletna tangentfingrar! Vifta hårt med hela armarna och händerna med dessa symboler i luften så fårju inte bara händena utan även dess nervtrådar, som ju går ända ut i axlarna, superb motion.