Han som gapar mest mister hela stycket, den odågan!
gapade kärringen och fick ont när knoppen brast.
Måste våren tveka så förbannat!
skrek hon och slog efter kung Bore med sin kvast.
Vi sitter alla i samma båt!
fräste råttorna medan de dansade på bordet och ost åt.
Samma båt javisst precis som ni tror,
men gapa inte för mycket om det
för det är då fan inte ni som ror!
Gubbstrutt var är katten- ut o hinn ifatt én!
Vad är det du sitter o äter...
KLENÄTER!
Mitt på ljusa dan!
Du får nöja dig med ett havreflarn.
Som vi andra.
Vi ska alla den vägen vandra.
De skulle ju räcka ända te påska!
Dra åt skogen med brådska!
Kärring; kattfan är din, lägg inte skulden på axeln min!
Nä du hagga- ta du din klenät...
ut och gå med tunga fjät.
Bort från denna lada,
jag är trött på din svada!
Vik hädan Hin Håle Hynda!
Ut, raska på, spring iväg, skynda.
Jag räds dig längre EJ
Men tjata aldrig om en klenät till mig igen!
Och de båda tu
är ute på vägarna nu.
Kanske de finner varann igen en natt
då de går i cirklar och hittar ej hem utan katt.
