Fina brev:

10 mars 2010:
"Så kul! Hjälp som jag skrattade åt dig oanständiga människa! Du är heltoppen, såg dig på Intiman och det var första men förhoppningsvis inte sista gången. Kalas!
Hälsning Sissela Kyle"

21 december 2010:
"Hej Cilla! Kul att vi är fb-vänner! Ville bara hylla dig lite grand; såg dig på ROAST och tyckte du var fullkomligt fabulöst bra och rolig! Kör hårt och hoppas vi syns någon gång.
God Jul! Rachel Molin"

fredag 29 maj 2009

It- konsulter... Me like!

På båten innan giget. Gillar denna bild. Både ljus och mörker i huve´t. Inget däremellan.

Fyra av de härliga It- konsulterna. Och jag då.

Är sååå lycklig över att ha fått ett mardrömsgig (20 IT-konsulter på en båt) vänt till ett drömgig! Jag hade grava fördomar och mardrömmar om slipskostymherrar som bara skulle fnysa åt min bonniga dialekt och mina snuskiga skämt.
MEN...
Först var båthelvetet försenat i över en timma. Skulle hämtas upp vid Engeltofta vid 20. Båten dök upp 21.
Jag var nära att åka hem i över en timma och tvingade således både maken och de tre barna, som ju skjutsat dit mig (jag kunde ej ta bilen själv då slutanhalten var en annan plats), suckade och kinkade och ville hem. Barna var så söta i sina pyjamaser och gummistövlar! Vilken familj man har! Vem fan hade man varit utan dem! Tack Per, Nils, Edit och Elsa för at ni står ut så!
Nåväl. Giget.
Fastän det var lite kinkigt så var det ändå en mycket trevlig plats att vänta på. Det pågår studentbaler vid Engeltofta vid denna tid på året och vi fick avnjuta många vackra klänningar i den varma försommarkvällen! Så romantinsk stämning. Jag längtar till min systers bröllop som går av stapeln nästa helg!
Nåväl igen.
Till slut dök båten alltså upp och jag hoppade på. Per fick äntligen åka hem med barna.
It-konsulter är uuunderbara människor! Där satt de avslappnade utan slipsar och kavajer, lagom lulliga och redo för mig!

Jag hade fått lite info av bokaren (som var en av cheferna) innan och drog upp namn och karaktärsdrag hela tiden under de ca 40 minuter jag gigade.
Jag följde magkänslan och pratade med dem (MASSOR!) och vävde in mina skämt spontant där de passade. Klarade mig utan stödorden på handen till och med!
Jag berömde regionchefen för att han såg så jädrans "fit" ut i kroppen. När han skulle gå för att hämta mer kaffe sa jag; "Jaaa, vänd dig om nu och gå mot kaffet så får vi se din lilla rumpa också!".
Klappade till och med honom i rumpan då han gick förbi!

Nu blev jag riktigt taggad till att köra mer privat ståupp! Betalda gig! Vilken lyx!

Okej, jag vet ju verkligen att alla gig inte går så här smidigt, men jag har hittat mig själv och kör nu den lilla avväpnande, snuskiga busungen som jag har inom mig nu fullt ut. Hon gillar att klappa regionchefer i rumpan!